Det
tidigaste undervisning
Den 18
juni 1842 utfärdades "Kungl. Maj: ts nådiga stadga angående
folkundervisningen i riket". I den fanns bl.a. den bestämmelsen att
i varje skoldistrikt borde finnas minst en, helst fast skola, med
vederbörligen godkänd lärare.
Flyttande skolor skulle tillsvidare få inrättas, där ekonomiska
eller lokala förhållanden förhindrade inrättandet av fasta skolor.
Tidigare
hade viss undervisning ombesörjts av prästerna något som de ofta
fortsatte med även efter stadgans införande. De hade ibland hjälp av
s.k. barnlärare, vilka kunde vara gamla änkor, soldater eller andra
som på detta sätt försörjde sig.
Det är
ganska naturligt att prästerna i Ljusdal, dit Ramsjö hörde inte
kunde ha stora möjligheter att ordna någon skolgång för Ramsjöbarnen
vid sina glesa besök i denna avlägsna del av församlingen.
Den
första uppgift man finner om igångsättandet av undervisning i
Ljusdal är från år 1833. I ett protokoll från januari detta år
finner man ett yttrande av prosten i Ljusdal att de två prästerna
där inte själva klarar av undervisningen i den vidsträckta
församlingen.
Några
veckor senare antogs fem stycken barnalärare, som skulle ambulera
inom de olika fjärdingarna. Ramsjö tillhörde den västra fjärdingen,
men lärarens område skulle endast sträcka sig till byn Bäckan,
halvvägs till Ramsjö.
En
lärare anställdes för "de öfriga delarna af Westra och Södra
fjerdningarne", men eftersom han inte skulle få någon annan lön än
det han kunde få ut av föräldrarna och av delägarna i Wälje Magasin
tycks han inte ha befattat sig med undervisningen i de avlägsna
Ramsjöbyarna.
Den 8
januari 1843 nämns Ramsjö i protokollet för första gången angående
undervisningen.
Där
bedrevs då ingen annan undervisning än den som föräldrarna själva
ombesörjde.
Sockenstämman i Ljusdal ansåg att två flyttbara skolor borde
anläggas i Ramsjö. Sockenmännen insåg dock att de omöjligt kunde ha
råd att ordna undervisningen på ett tillfredställande sätt i sin
vidsträckta församling. Därför anhöll de hos Kungl. Maj:t om ett
årligt anslag av minst 106 riksdaler skilling Banco.
Endast
under förutsättning att detta beviljades ansåg sockenmännen
"folkundervisningen inom det 2½ mils afstånd från Moderkyrkan
belägna, i fattigdom fördjupande, samt för täta frostskador på
årsväxten och flera andra olägenheter blottställde Ramsjö Capellag
äfven kunna behörigen tillväga bringas".
Eftersom
ingenting vidare nämnes i Ljusdals sockenstämmeprotokoll, om Ramsjö
och undervisningen där, har detta anslag tydligen inte beviljats.
Inte heller har några ytterligare ansträngningar gjorts för att få
något skolväsende till stånd där.
Skolväsendet under P.O. Häggblads tid
I och
med att Ramsjö får sin första präst, P. O. Häggblads tillträde som
kapellpredikant, tycks också frågan om barnaundervisningen har
upptagits till behandling.
I ett
sockenstämmeprotokoll av den 10 juli 1855 sägs bl.a. "Ramsjö
Capellförsamling som saknar egen skolfond och i afseende till de
dryga omkostnader vid nu pågående prestgårdsbyggnad icke är i
tillfälle att lemna de bidrag som en med Kongl. Maj: ts nådiga
stadga om folkundervisningen i riket af den 18 juni 1842
öfverensstämmande skolinrättning fordrar, ändamålsenligast skulle
barnaundervisningen inom församlingen befodra --- beslöt
sockenmännen, sedan församlingens capellpredikant blifvit ombedd och
utfäst sig att såsom öfverlärare undervisningen i Ramsjö Läs-Rote
efter tid och omständigheter bestrida".
Vid
samma tillfälle beslutades även att en f.d. bonde Per Stener från
byn Finneby, skulle tillfrågas om han var villig att åta sig
undervisningen i de avlägsnare läsrotarna, något som Stener också
åtar sig.
Den 13
januari 1856 beslutar sockenstämman att förena
skolmästarbefattningen och klockarsysslan. Detta beslut tillkom
främst för att den person som hittills skött klockarsysslan, Olov
Christiansson, begärt att få bli entledigad härifrån.
En annan
anledning var väl att man insåg att något måste göras för att få
till stånd en mera ordnad undervisning inom församlingen.
Den 3
augusti samma år utses Anders Östlund till klockare och skollärare.
Han var född år 1814 och var examinerad från Uppsala seminarium.
Sedan
1837 hade han varit anställd i Öregrund. Redan året efter sin
anställning i Ramsjö tycks Östlund ha insett behovet av ytterligare
förbättring av skolväsendet. Han lämnar därför till sockenstämman
den 13 september 1857 en framställning att på egen bekostnad få
anskaffa en extralärare.
Sockenmännen godkände men betonade att det fick ske under den
ordinarie lärarens "uppsigt och ansvar för undervisningen giltiga
fortgång i de avlägsnare rotarna" och tillade protokollet "vare hvar
och en inom församlingen obetaget att sända sine barn till ordinarie
lärarens skola inom Ramsjö by den tid terminen pågår".
1861
tycks man ha påbörjat byggandet av ett skolhus. Samtidigt verkar det
som om man även inse betydelsen av att i än högre grad följa 1842
års stadga. Sockenstämman beslutar att den år 1853 tillsatta
skolstyrelsen snarligen skall sammanträda för att ordna skolans och
undervisningens gång. Den sjunde oktober samma år sammanträder
kyrkorådet.
Tredskande föräldrar hade också kallats till detta sammanträde,
eftersom de trots varningar från pastorsämbetet icke sänt sina barn
till skolgång. Nu fick de inför kyrkorådet "allvarliga
föreställningar om christlig föräldrapligt mot sine barn att dana
dem till christliga och gagneliga samhällsmedlemmar".
Föräldrarna ålägges att genast sända sina barn till skolan. Vissa
föräldrar, som också varit kallade hade helt enkelt underlåtit att
infinna sig. Dessa dömdes då, i enlighet med Riksens ständers beslut
av år 1845, att var och en böta 1 Riksdaler riksmynt till
församlingens fattigkassa.
De
närmaste följande åren tycks intresset för skolväsendet ha fått stå
tillbaka för det stora problemet med vägbygget mellan Ljusdal och
Ramsjö.
Det
stora avståndet till skolan i Kyrkbyn, samt svårigheten att få
barnen inackorderade där gjorde att man beslutade att byarna Sund,
Tallnäs, Kroknäs och Stagelåsen skulle bilda en egen skolrote, dit
läraren fick bege sig för att undervisa.
J.A.
Dahlströms inspektion och dess resultat
År 1865
fick Ramsjö besök av Inspector J.A. Dahlström.
Han var
allt annat än nöjd med skolförhållandena inom församlingen och i
oktober framlades det förslag om förbättringar efter hans påpekande.
Någon
månad senare beslöt kyrkostämman enhälligt att anta detta förslag,
samt att det skulle underställas domkapitlet för fastställelse.
Enligt
Dahlströms råd fattades även beslut om att anställa en lärarinna
till småskolan.
I juni
1866 beslutas att en arbetaredotter, Helena Forsell från Tevansjö,
skulle sändas till Delsbo seminarium, för utbildning till lärarinna.
Hon måste först skaffa sig vissa grundläggande kunskaper "uti
skrivning och de första enkla räknesätten".
När hon
sedan kommit in vid seminariet skulle församlingen bekosta
utbildningen om hon förband sig att tjänstgöra där. Vid
utbildningens slut skulle hon också återbetala sin skuld med 25
Riksdaler riksmynt årligen.
Befolkningen i de avsides liggande byarna börjar nu inse att de
kunde bli försummande i skolfrågorna.
Från
Naggens och Valsjöns byar kom begäran att barnen där skulle få
undervisning. De hade tidigare varit hänvisade till Hedsjö men inte
gått i skolan på grund av avståndet dit.
Skolrådet beslutade därför att skolan i Hedsjö-Naggens skolrotar
skulle hållas växelvis med tre veckor på vardera stället.
Hittills
hade man tydligen förbisett behovet av skolmaterial. Kanske var det
Dahlströms kritik som fick skolrådet att besluta om följande inköp:
2 dussin
Catecheser.
2 dussin
Biblisk Historia af Roos
1 ex af
någon ny lärobok i Arithmetik uti hvilken jemväl nya Mynt-Mått-Mål
och Vigtsystemet finnes intaget.
2 ex af
Berlins Naturlära. Den stora upplagan.
1 ex af
Hägermans Lärobok i Svensk Historia
1 ex af
Hägermans Lärobok i Geografi.
Dessutom
skall inköpas och af skolkassan tillhandahållas emot betalning de
bemedlade barnen samt gratis de fattigare barnen följande
skriftmaterial:
1 Ris
skriftpapper
1 Bundt
grifflar
2 dussin
goda blyertspennor
2 dussin
griffeltavlor.
Detta
ansågs tydligen vara fullt tillräckligt för att tillgodose skolan
behov.
Barnen
hade troligen själva med sig Bibel och psalmbok.
Joh.
Kerfstedts inspektioner och deras resultat
I
februari 1867 inspekteras skolväsendet i Ramsjö på nytt, denna gång
av inspectoren Joh. Kerfstedt.
Han
påpeka att barnen fått endast 42 veckors undervisning under hela
skoltiden och att bara en liten del av barnen i församlingen
betjänat sig av denna.
Vid sin
inspektion finner han att barnen "hafva visat sig äga ytterst knapp
insigter uti till och med det nödtorftigaste" och föreslår en rad
åtgärder som bör vidtagas.
En extra
lärare bör anställas för de avlägsnare rotarna Gåda, Tevansjö,
Hedsjö.
De ännu
mer avsides liggande byar borde få undervisningen ordnad genom att
en småskollärare "mot billig ersättning" skulle anställas.
Lokalfrågan hade tydligen tidigare förbisetts ganska mycket.
Kerfstedt fodrar emellertid att i varje by skall det ordnas ett
varmt rum till skollokal, samt att skollokalen i Kyrkbyn skall
varmbonas. Han betonar också att läraren där måste få ersättning för
sina utgifter för ved och dyligt.
För att
barnen inte skall försummar sin hemläsning under sommarferierna
borde repetitionsförhör hållas enligt § 9 och § 10 i
folkskolestadgan.
I
Kerfstedt skrivelse framkommer även att skolreglementet antingen
inte insänts till domkapitlet eller också inte blivit antaget. Ett
ordentligt reglemente bör finnas.
Slutligen tycker inspectoren att materialet bör kompletteras
ytterligare. Bl.a. bör några kartor och kulramar samt två stycken
psalmodikon inköpas. Dessutom bör det finnas tolv exemplar av de
tidigare inköpta läroböckerna.
Ett år
senare återkommer Kerfstedt till församlingen på inspektion. Han är
nöjd med den nya lärarinna som anställts, men tycker fortfarande att
vissa väsentliga brister råder på skolområdet. Han ger också förslag
på hur bristerna kan avhjälpas:
En
mamsell Julia Östlund, dotter till ordinarie läraren skulle
anställas.
Ändamålsenliga lokaler måste ordnas och undervisningen utvidgas.
Barnen
bör utexamineras när de inhämtat det kunskapsmått som
folkskolestadgan föreskriver. Försök bör göras att bereda barnen i
de avlägsnare byarna undervisning.
Fattiga
barn bör få understöd.
Barnen i
Sund skall bevista skolan i Kyrkbyn när den hålls där Vice versa.
Skolrådsledamöterna bör flitigt besöka skolan.
I
enlighet med Kerfstedts rekommendation anställs en extralärare,
nämligen P.O. Forsell.
Även
denne fick understöd för att genomgå seminariet i Delsbo, mot att
han förband sig att stanna i Ramsjö i fyra år efteråt, samt att
återbetala församlingens utlägg.
Skolväsendet under A. K. Tunellis tid
År 1869
blev en ny kyrkoherde, Axel Konstantin Tunelli, tillsatt i Ramsjö.
Han hade ett brinnande intresse för att upporganisera skolväsendet
inom församlingen och lyckades åtminstone delvis vinna föräldrarnas
intresse för skolan.
I en av
de avlägsnaste byarna, nämligen Naggen, är byamännen tydligen
angelägna om att deras barn skall få undervisning. För andra gången
på fyra år begär de bättre möjligheter till skolgång. Man vill att
barnen skall undervisas fem veckor under höstterminen.
Kyrkostämman beslutar att ovannämnde Forsell skall förutom den
undervisning han har inom Hedsjö rote även hålla skola i Naggen. En
anmärkning i sammanhanget är att ingen läsning skulle förekomma i
Getkölens rote "då barnen där är mer försigkomna är barnen i
Naggen".
Nu tycks
det även bli aktuellt med anskaffande av särskilda skollokaler i
byarna. Kyrkoherden kommer överens med byamännen inom Gåda, Nybo och
Huskasnäs byars skolrote om uttaxering in natura (virke) för
inredandet av ett skolhus.
1871
beslutar skolrådet förelägga Hedsjö, Norrberg och Stugtjärns byar
att upp föra ett skolhus. Även i Naggen i Finneby behövs nya
skolhus, då de lokaler man där använt är helt olämpliga för
ändamålet.
Något år
senare måste även skolhuset i Sund repareras grundligt.
På
Tunellis förslag beslutar kyrkostämman i mars 1872 att uppdrag åt
skolrådet att skyndsamt tillsätta en tredje skollärare. Denne skall
tjänstgöra i Hedsjö-Norrberg och Naggens skolrotar. En Karl Sundell
hade sedan en tid skött denna tjänst och blir nu antagen av
kyrkostämman.
Undervisningen skall tillsvidare pågå med 21 veckor om våren och 15
veckor under hösten varje år.
I allt
som görs på skolans område märker man hur Tunelli lyckas i sin
strävan att ge sin församling ett välordnat skolväsende. I en
ämbetsberättelse till biskopsvisitationen i församlingen i juni 1872
har Tunelli noggrant redogjort för olkskoleväsendet. Han uppger att
sex flyttande skolor nu finns, men att ingen småskola ännu har
inrättas.
Något
stadfäst reglemente finns heller inte. Kyrkoherden beklagar sig över
att skolan inte besöks flitigt och betonar att trots att han själv,
lärarna och skolrådsledamöterna uppmanat föräldrarna att sända
barnen till skolan anser sig dessa kunna handla helt godtyckligt och
strunta i uppmaningarna.
Tunelli
påpekar att undervisningen i sång och pedagogisk gymnastik sköts
tillfredsställande, medan däremot ingen undervisning i vapenövning,
trädplantering och trädgårdsskötsel bedrivs. Rapporten slutar med
konstaterandet att det endast finns två skollokaler i församlingen,
men dessa är rymliga och väl underhållna.
Redan
nästa år är det på nytt av ytterligare en lärare. En biträdande
lärare fodras nämligen till 5:e (Getkölen, Vås, Trolltjern) och 8:e
(Enåsen, Flodmyrkölen) skolområdena. Läraren skulle undervisa sju
veckor på våren och fem veckor på hösten i respektive område. Den
anställde läraren hette Nils Häggblom och kom från Färila.
Vid
årsskiftet 1875–76 fick skolrådet ett nytt problem, Anders Östlund,
som tjänat församlingen i tjugo år som lärare och orgelnist, begärde
avsked med pension. Man beslöt annonsera i Post och Inrikes
Tidningar efter en efterträdare. Sex månader senare anställs Per
Jonsson Från Norrtälje. Han hade genomgått seminariet i Växsjö samt
avlagt organistexamnen 1875.
Lärarna,
deras arbetsförhållanden m.m.
Skolväsendet tycks nu vara relativt välorganiserat. Under de närmst
följande åren fick skolrådet huvudsakligen syssla med tillsättandet
av nya lärare. Sålunda anställs ytterligare en lärare Per Bodin, vid
fasta skolan i Kyrkbyn. Han skulle undervisa 36 veckor årligen. Även
Häggblom hade begärt avsked från tjänsten i Finneby, Getkölen och
Enåsen. Hans efterträdare blev Brita Andersdotter från Kårböle.
På
skolrådets förslag blev också en Ramsjöyngling, J. Tegelström
tillsatt som biträdande lärare i dessa områden.
Ett lån
på 100 kr beviljades en Ramsjöflicka, Sigrid Dahlin från Naggen för
att genomgå seminariet i Bollnäs. Hon måste givetvis binda sig att
söka tjänst inom församlingen, samt återbetala med ränta de 100
kronorna.
Det
beslutas även att lärartjänsterna vid fasta skolan i Kyrkbyn skulle
förenas med organist- och klockartjänsterna. Det 2:a och det 3:e
skolområdet skulle i fortsättningen få en lärare eller lärarinna
vardera, med stationering i Sund respektive Huskasnäs. Lästiden
skulle vara nio månader per år. Samtliga skolrotar var skyldiga att
hålla sina lärare med husrum och ved och som uppmuntran fick lärarna
en gratifikation på 25 kr.
Åtgärden
att tillsätta en lärare i Huskasnäs hade tydligen ökat intresset för
undervisning där. År 1879 visar sig skolhuset vara för litet för
alla barn inom skolroten. Dessutom måste en biträdande lärare
tillsättas. För att stödja barnens och föräldrarnas intresse även
vid de övriga skolorna beslöts på kyrkostämman att varje barn kom
till församlingens skolor skulle få ett sparbankskort med en insatt
tioöring.
År 1883
omtalas att ett skolreglemente tillkommit. Vidare berättas att
folkskolans barn undervisas sex timmar dagligen och småskolebarnen
fem timmar. Kyrkoherden påpekar också att antalet barn som utnyttjar
undervisningen ökat sedan senaste visitationen. (1872) Man är dock
fortfarande tvungen att varna och förmana vissa tredskande föräldrar
om deras skyldigheter beträffande barnens skolgång. Vid fasta skolan
har ett nytt skolhus uppförts "inrättadt efter alla nutidens
fodringar för en kostnad af 5000 kr.
Med
vissa undantag verkar det som lärarna och lärarinnorna som söker
till Ramsjö inte blir bofast där någon längre tid. Kyrkostämman
utlovar ibland reshjälp till församlingen är ofta villig att låna ut
pengar till blivande lärare under utbildningstiden. Förutsättningen
är givetvis att de tjänstgör inom socknen ett visst antal år.
Trots
dessa svårigheter är man dock mån om att ha goda lärarkrafter, tex.
nämns ett skolrådsprotokoll år 1889 att en lärarinna tillsänt
ordföranden ett brev som beskrivs som "----- vanvördigt och om
social och politisk radikalism vittnade".
Hon sägs
därför upp eftersom hon visat sig "odug -och ovärdig att vara
barnauppfostrarinna". En annan lärarinna uppmanas begära avsked, då
hon är mindre lämplig att sköta sitt arbete.
Antalet
skolbarn har nu ökat. Sunds skolhus visar sig otillräckligt och
måste helt byggas om och ändras till fast folkskola.
I
Kyrkbyn har barnantalet ökat till 84, och under en tid måste man
hålla folkskolan ena halvan av terminen och småskola den andra. Som
provisorium inrättas år 1891 en fast småskola i kommunalrummet.
Några år
senare måste även undervisningen i några av utbyarna ökas. Marma
bolag ställer en lokal till förfogande i Tevansjö och skolan skall
alternera mellan Finneby och Tevansjö.
År 1897
har man kommit så långt att det beslutas att läsningen i Kyrkbyn
skall vara 5 timmar dagligen från 08.30 till 14.00 med ½ timmes
frukostrast. I samtliga skolor skall lästiden vara 173 dagar per år.
Lärarnas
löner
Det
första uppgiften om ersättning till lärare är från år 1856.'
Läraren
beviljas då av Kungl. Maj: t anslagna 40 Rd Bco, samt fri kost och
logi under skoltiden. Samma år beslutas på sockenstämman att läraren
skulle få som lönetillägg avkastningen av en jordlott, samt ved, som
samtliga hemman inom församlingen skulle bidra med.
1863
beslutas att lärarens lön skall vara 200 Rd Rmt årligen plus fri
kost och ved. Den extra lärare som anställdes fick 150 Rd Rmt.
Fyra år
senare beviljas en löneförhöjning av 25 Rd. Motiveringen var att det
var ett mödosamt kall att vara lärare i denna församling med dess
obanade vägar, där läraren "har att vandra 3 mil emellan 3 rotar och
½ á 3/4 mil från kyrkan till 2ne rotar.
Tydligen
tyckte sockenmännen att utgifterna för lärarna var betungande, ty år
1869 sändes en ansökan till ärkebiskopen om ett understöd av 60 Rd
Rmt för att kunna betala lärarna. Man sökte även ett statsbidrag om
250 Rd, varvid man noga angav lärarnas meriter och lästidens längd.
När Karl
Sundell tillsätts, år 1872 blir hans lön, i likhet med de övriga
lärarnas, 300 Rd årligen. Läraren vid fasta skolan i Kyrkbyn hade
högre lön, eftersom han var något av en föreståndare för hela
skolväsendet. År 1883 höjs hans lön från 600 till 700 kr, plus
bostad, kofoder och ved. År 1891 fastställes lönerna för samtliga
andra lärare till 400 kr per år. 16) På de 44 år som förflutit sedan
Ramsjö började organisera sitt skolväsende har alltså lärarlönerna
ökat 40 till 400 kr.
I den
utvecklingen kan man se hur församlingens insikt om skolans
betydelse ständigt har ökat. Man måste förstå de problem som
uppstod, då den nyblivna församlingen hade att följa "Kungl. Maj: ts
nådiga stadga angående folkundervisningen i riket." De ekonomiska
svårigheterna var troligen störst och man försökte bringa ned
kostnaderna genom att endast inrätta undervisningen efter stadgans
lägsta krav. Vidare gjorde församlingens karaktär av vidsträckt,
glest befolkad skogsbygd att man hade svårighet att nå alla.
Avståndet från kyrkan till den nordligaste byn, Naggen var ungefär 3
mil på obanade vägar, samt till Huskasnäs vid Ljusdalsgränsen cirka
2,5 mil.
Många
föräldrar tyckte säkert att det var onödigt att sända iväg barnen så
långt, när de så väl behövdes.
Mer och
mer väcktes dock intresset och viljan, både hos föräldrarna och hos
församlingens styresmän, att ge Ramsjös barn möjligheter till
ordentlig skolundervisning.
Skolkassan består Material för Folkskolan, såsom Tabeller,
skrifmaterial m.m. äfvensom läroböcker, dock med undantag af N.
Testamentet, Katekes, Bibl. Historia och psalmbok, hvilka hvarje
barn sjelft medhafver. För småskolan består endast nödiga
skrifnings- och renläsnings Tabeller samt bibliska taflor af
Evangeliska fosterlandsstiftelsens Förlag till ledning vid den
muntliga Christendomsundervisnigen."